Nu ska vi leka en lek- tänk sig in att du är personen i denna historia:
Du vaknar kvart över sex och ska göra dig klar att cykla till jobbet på en kvart. Du märker att din pojkvän, som drog på minifest igår kväll, inte är tillbaka ännu och du blir lite småputt men det är inte så mycket att göra åt saken. Väl på jobbet finns det ingenting nämnvärt. Till slut slår du, vid halv åtta, en pling till din försvunna pojkvän och frågar vars fan han håller hus, skäller ut honom efter manus att det absolut inte är okej att inte komma hem utan att säga något först. Han lovar att han ska ta sig hem för att sova och du tänker inte mer på det. Vid 11:00 kommer ett SMS från din pojkvän där han frågar hur det är och så vidare. Du antar att han nu har sovit lite och har nyss vaknat. Du tar tillfället i akt att döva hans dåliga samvete för gårnatten och ber honom dammsuga. Svaret blir att han ska ta itu med det på en gång, vilket superkille du har!
Timmarna går och ännu ett SMS kommer. Klockan är nu kring halv två på eftermiddagen och du ringer upp för att du inte riktigt fattar messet. Du hör att din pojkvän frågar någon i bakgrunden någonting och du är inte dummare än att du fattar att den mer och mer irriterande pojkvännen inte alls har gått hem och knappast "tog itu med dammsugningen på en gång".
Du: Var är du?
Pojkvän: Hemma!
Du: Det är du inte alls!!!!
Pojkvän: Näää.
Okej beteende att försöka sig på en lögn?? Nä, skulle inte tro det. Det var droppen som fick det att rinna över för dig. Du förvisar din pojkvän till sitt eget hem och resten av dagen får du söta sms om att du ska kolla på Christian the lion på youtube (som råkar vara underbar, men skitsamma).
Arbetsdagen går mot sitt slut och regnet som har öst ner hela dagen verkar inte vilja lugna sig för att du ska cykla hem åtta km. Det är bara att kasta sig ut fritt för vädrets makter och lida under den halvtimmes långa cykelturen, kall och hungrig, i orkanvind och massa regn. Känslan då alla lata människor kör förbi medan du ensam cyklar är att jämföra med att bo i Indien och tillhöra det lägsta kastet. Du är blöt och känner sig sjukt nertryckt. Det värsta tycker du är att du inte har något att se fram emot då du kommer hem. Pojkvännen är ju förvisad och din mamma och hennes pojkvän är inte hemma. Det är ju inte kul att laga middag åt sig själv så det du har att se fram emot är en skål med mannagrynsgröt och en prickig banan.
Då cyklar som sagt på och en bit av dig dör varje gång dina, för ditt kast, svindyra walkingskor får sig en dusch av regnpölarna som du desperat försöker väja för. Ungefär efter halva turen känner du hur trosan åker snett och skaver resten av vägen hem innan du landar på gården hemma helt utmattad.
Så rolig har min dag varit!
Hoppas eran har varit bättre och inte liknar min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar