Min allra käraste Helen

 fDå jag var åtta år träffade jag en av dem finaste människorna som jag känner, mina älskade Helen. Jag har tidigare berättat om hur tråkigt det var att lämna henne då vi flyttade till Boden och hur vi ses alldeles för sällan. Jag saknar verkligen att kunna ha dem här vardagssamtalen med henne och inte behöva uppdatera sig vad som har hänt de senaste sex månaderna i hennes liv. Vi har inte träffast sen hennes födelsedag i mars, trots att hon bara bor åtta mil bort. Det får mig att känna mig som världens sämsta kompis. Nu ska vi i alla fall träffas nästa lediga helg jag har, om tre/fyra veckor och det ska bli jätteroligt att träffa henne igen :D

Saknar dig varje dag gumman <3

Helen och jag 2006